Efter en vecka med budgivningar x 2 (som gick åt skogen, jag glömde be om hypotummar) kör jag hem efter jobbet (till en sambo som är hemma och har ont), sladdar in och köper två kebabtallrikar på vägen och landar till slut i soffan framför Finnkampen. Blir lite uppgiven när klockan visar sig vara 20.30 och inte 21.30 som jag trodde. Det senare hade betytt att jag fått gå och lägga mig snart. (Det får jag väl noga räknat ändå, men det känns lite ovärt eftersom jag isåfall lär vakna löjligt tidigt imorgon när jag inte måste.)
En liten förkylningskänning i kroppen som kanske spricker ut, kanske inte. Jag ska nog sova bort den.
Nya tag och nya husvisningar. Om ett par veckor finns det nya att försöka köpa.