Sista veckan nu
Jazzie 2010-08-23 18:10 (1 kommentar)
Vi går in i sista semesterveckan.
Som mammaledig så skulle jag kunna ha semester hur länge som helst. Att vara tillsammans och ha familjen runt omkring oss är ett oerhört avslappnat sätt att vara med sitt barn. Och någon vidare längtan att ha ensamma dagar, bara Grodan och jag, har jag faktiskt inte.
Inte att det är så oerhört jobbigt att vara med Grodan bara. Det är bara så mycket trevligare att vara flera. Just nu är Sambon och pappa ute och fiskar. Ute på trappan sitter mamma och Grodan. Grodan gnäller. Något passar inte just nu. Kanske för att han sitter fast han vill stå. Eller för att han står fast han vill sitta. Jag sitter här.
Och se där, där kommer fiskarna. Svänger in på tomten. Så jag tar och kopplar ner här. Och fortsätter med min semester.
Hej så länge.
Som mammaledig så skulle jag kunna ha semester hur länge som helst. Att vara tillsammans och ha familjen runt omkring oss är ett oerhört avslappnat sätt att vara med sitt barn. Och någon vidare längtan att ha ensamma dagar, bara Grodan och jag, har jag faktiskt inte.
Inte att det är så oerhört jobbigt att vara med Grodan bara. Det är bara så mycket trevligare att vara flera. Just nu är Sambon och pappa ute och fiskar. Ute på trappan sitter mamma och Grodan. Grodan gnäller. Något passar inte just nu. Kanske för att han sitter fast han vill stå. Eller för att han står fast han vill sitta. Jag sitter här.
Och se där, där kommer fiskarna. Svänger in på tomten. Så jag tar och kopplar ner här. Och fortsätter med min semester.
Hej så länge.
Mucklan2
Mysigt!
2010-08-24 21:46:23
Info
- Namn
- Jazz
- Född
- -
- Hemstad
- Stockholm
- E-post
- -
- Hemsida
- Medlem sedan
- 2008-12-27
- Antal texter
- 1 076
- Övrigt
- Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.
Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.
De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.
Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.
Valspråk
Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte