Lilla Grodan är så stor och liten

Grodan är så stor.
Det går inte att se att denna kille som väger 6,6kg är samma som den där lilla groda vi fick i mars på precis över 2kg.

Inget är sig likt. Det där lilla knyttet som bara ville ligga nära hjärtat mot denna nyfikna, titt-sjuke kille som vill vara med hela tiden. Som blir arg när vi inte förstår vad det är han vill.

Det går så fort. Ändå har det gått väldigt mycket långsammare för oss än för de allra flesta. Syrrans lilla kille har redan gjort sånt som tog Grodan 2-3 månader att uppnå. Och Lill-Kusin är bara 5 veckor.
Ändå, vart tog tiden vägen? Hur blev vårt lilla knytte denna tjocka kille? Som skrattar när man dyker upp i hans synfält. Som blir nöjd när han får sitta på ens arm och vara med och titta runt när man gör något.

Hemma hos Farmor och Farfar är kylskåp och väggar täckta med utprintade bilder på sitt barnbarn. Från allra minsta till idag. Fastän jag står där och tittar kan jag inte se hur det är en och samma person. Det är som om jag har haft två barn. Knyttet i våras, och Grodan som han är nu.

Samtidigt, Grodan är ju fortfarande bara en liten bebis. Som inte klarar att göra något själv egentligen. Även om han börjar lära sig att hålla och greppa saker. Och smaka på dem. Åh så roligt det är att smaka på saker. Men frustrerande när man inte riktigt vet hur man får in saken i munnen rätt.
När han sitter där med sin mun vidöppen och försöker få in bitleksaken i munnen är han så liten. Min lilla kille.

Från liten till stor. Från stor till liten. På bara ett ögonblick. Och så går det runt igen.