Lill-Kusin och Stora Grodan

Man blir lite begränsad i den här värmen.
För min del är det rätt ok, men Grodan har jag lite större huvudbry över.
Vagnen blir kokhet. Och ska vi ta oss någonstans så måste vi ut i värmen. Kanske är det värmen, men jag kommer inte på ett bra ställe dit vi kan ta oss där det kan vara svalt och skönt. För jag har svårt att se oss hänga inne på Coop en lång stund.

I lägenheten har vi fått det hyfsat drägligt. Ett lätt korsdrag gör det helt ok. Så länge jag inte behöver ha Grodan mot min hud. Ah, då lackar vi bort båda två. Så idag blir det mer flaskmatning än jag brukar. Och varje gång Grodan somnar andas jag ut. Då vet jag att jag har en stund då han garanterat inte vill vara i min famn.

Egentligen ska jag inte klaga, Grodan är inget superklängigt barn just nu. Men i denna värme ger minsta kontakt panik. Och att klara sig helt utan att ha min lilla Groda i famnen, det finns ju inte. Så idag är en sovande Groda det bästa.

I lördags var vi och hälsade på Lill-Kusin. Så liten! Och ljuvlig. En stark pojke på drygt 4kg var han när han damp ner. Det är lustigt, Lill-Kusin var 4kg fjäderlätt. När Grodan nådde 4kg var han brottartung. Då hade han ju dubblat sin vikt. Men Lill-Kusin var så liten och så lätt. Grodan växer ju nu dryga 6kg. Och Lill-Kusins gråt är ju helt annorlunda än Grodans nu. Haha, min lilla bäbis blev helt plötsligt riktigt stor.

Lill-Kusin är ju den första bäbis som man fått kommit och hälsa på bara 40 minuter efter att de kom hem från BB. Annars har det ju bara varit ens vänner som fått barn. Och som vän får man ju vänta. Nu var man moster och var välkommen med det samma. Hurra!
Familjen fick ju inte träffa Grodan så heller. Vi låg ju i karantän på sjukhus. Det var roligt att samlas alla med det lilla knyttet. Imorgon ska jag och Grodan åka dit igen.
Men nu låter det som om min brottare har vaknat.