Nedräkningen har börjat för mig
Jazzie 2010-07-05 22:55 (2 kommentarer)
Sambon har gått och lagt sig. Jag varvar ner. Det har varit en dag från klockan 6.30 imorse. I huvudet flyttar jag. Flyttar, planerar, strukturerar. När jag ska koppla av blir det med en trädgårdsbok som jag läser och bläddrar, bläddrar tillbaka och läser om. Och då och då tittar jag upp och undrar hur det ska bli på vår tomt så småningom.
Det finns inte plats för annat just nu hos mig. Sambon går gärna ut och sätter sig och läser en bok. Skönlitteratur lockar mig inte just nu. Jag är bobyggartagen. Och min hjärna vill inte slappna av. Jag vet ju hur mycket jag byggde bo i huvudet inför inflytt i den här lägenheten. I 2½ år planerade, strukturerade och fantiserade jag. Tillslut var jag helt slut. Allt var bara uppritat i luften, men tagit enorma energiresurser i anspråk.
Den här gången blir det ju inte lika lång tid. Och det sker dessutom i flera steg.
1. Jag planerar utflytten härifrån till vårt tillfälliga boende hos mina föräldrars tomma radhus.
2. Jag strukturerar den flytten eftersom vi ska dela bohaget i sånt vi behöver i radhuset och sånt som ska magasineras.
3. Jag fantiserar om min kommande trädgård.
4. Vi kommer inom kort få en offert på övervåningen i huset vilket kommer generera att jag börjar planera och räkna på övervåningen.
5. Jag varken planerar eller strukturerar så väldigt mycket i själva huset. Det är lite för mycket som står i vägen innan vi kommer dit.
6. Jag kan inte låta bli att tänka trädgård ungefär varannan minut av min vakna tid.
Om 3 veckor flyttar vi.
Det finns inte plats för annat just nu hos mig. Sambon går gärna ut och sätter sig och läser en bok. Skönlitteratur lockar mig inte just nu. Jag är bobyggartagen. Och min hjärna vill inte slappna av. Jag vet ju hur mycket jag byggde bo i huvudet inför inflytt i den här lägenheten. I 2½ år planerade, strukturerade och fantiserade jag. Tillslut var jag helt slut. Allt var bara uppritat i luften, men tagit enorma energiresurser i anspråk.
Den här gången blir det ju inte lika lång tid. Och det sker dessutom i flera steg.
1. Jag planerar utflytten härifrån till vårt tillfälliga boende hos mina föräldrars tomma radhus.
2. Jag strukturerar den flytten eftersom vi ska dela bohaget i sånt vi behöver i radhuset och sånt som ska magasineras.
3. Jag fantiserar om min kommande trädgård.
4. Vi kommer inom kort få en offert på övervåningen i huset vilket kommer generera att jag börjar planera och räkna på övervåningen.
5. Jag varken planerar eller strukturerar så väldigt mycket i själva huset. Det är lite för mycket som står i vägen innan vi kommer dit.
6. Jag kan inte låta bli att tänka trädgård ungefär varannan minut av min vakna tid.
Om 3 veckor flyttar vi.
AnnA
Aahhh, trädgård! Hur underbart är inte det :) Fast för en gång skull försöker jag skynda långsamt och bor in mig först. Vill skaffa mig en känsla för hur jag verkligen vill ha det. Vi har beställt staket och bestämt vart det ska stå. Till det kommer det snart en rosbåge...
2010-07-06 08:55:37
Mucklan2
Åh, vad roligt! Jag är likadan och mannen blir nästan tokig ibland tror jag. Jag kan inte låta bli och han ser allt jobb som måste göras innan. Det hoppar jag liksom över. Eller rättare sagt det är drömmarna och planerna som gör att jag orkar allt jobbet. Fast visst, det mesta faller på hans lott just nu. Jag får inte bära eller lyfta för tungt för att inte risker att foglossningen blir värre....:/
2010-07-06 10:43:35
Info
- Namn
- Jazz
- Född
- -
- Hemstad
- Stockholm
- E-post
- -
- Hemsida
- Medlem sedan
- 2008-12-27
- Antal texter
- 1 076
- Övrigt
- Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.
Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.
De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.
Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.
Valspråk
Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte