19

Dumt nog glömmer jag med jämna mellanrum hur jobbigt det här är. Och så går jag med på än det enda än det andra, och finner mig själv stökandes bland kastruller och byttor. Grillning nu, är det smart liksom. Jo men det är ju så trevligt och vi hjälps ju åt... Fast jag vet ju att jag hatar att ha besök när det inte är ordentligt städat, och jag vet ju att jag inte alls gillar att lämna över all matlagning till någon annan. Fan vad korkat.

Och så inköpsrundorna. Som jag inte för allt i världen vill missa. För det är så urbota trist att bara gå hemma och vänta. Så jag åker med, tar en vända på Coop, stapplar fram, viker mig av smärtan i fogarna, men ändå - får se lite liv. Korkat förmodligen, men det är så det måste bli.

Ikväll sparkas det något helt hysteriskt. Det känns som om jag har en alien som är på väg ut genom magen, rakt fram. Ett tu tre kommer det sticka ut något från naveln och dra isär hela min mage... typ. Och det trycker och trycker, neråt, utåt, framåt. Någon därinne börjar verkligen vilja ta sig ut nu, tror jag.