Bröllopsyra i stan

Äsch jag som egentligen inte bryr mej om hela ståhejet, tänkte jag imorse. Sen gick vi ut en sväng på stan bara för att se hur mycket folk det var - och det var det verkligen! Som packade sardiner knödde vi oss fram genom Gamla stan och firade med en glass.

Sen vi gick hem igen för att få se själva vigseln på TV åtminstone, för det är ju ändå en historisk händelse. Och där satt jag med tårar i ögonen, för det var ju så fint och dom såg ju så himla kära ut! Och när Victoria torkade en tår från Daniels kind, då fick jag hämta näsduken. Sötnosar! Måtte dom leva lyckliga i alla sina dagar!

Sen började KV (som inte alls var intresserad) räkna på om vi skulle hinna iväg och se kortegen om vi skyndade oss? Så vi stack iväg till Östermalmstorg och kom ner till Strandvägen och hann PRECIS se sista svansen på sista hästen försvinna i fjärran.

Men vi lyckades ta oss över till Slottet och fick se brudparet på balkongen. Vi fotade med maximal zoom och fick några suddiga bilder av dom och när Victoria talade fick jag snyta mej igen. Du gamla du fria! Och KV sjöng för full hals - han hade visst alldeles glömt att han inte tänkte göra nåt väsen av det här bröllopet :-)

Nu har vi tittat på fina middagen, samtidigt som vi slevat i oss spagetti och köttfärssås framför TVn som de plebejer vi är. Men vi skålade ordentligt i bag-in-box-rödtjut för brudparet. Det är väl tanken som räknas även om man inte har tiara och juvelurer?