Ett gott råd

På våra tv-kanaler råder det bröllopsyra. Till absurdum kan tyckas. Men sen tänker jag, hur brukar det inte vara när det är OS, VM eller andra stora sportevent? Och de går i alla fall med jämna mellanrum. Detta är bara den här gången.
Så låt det vara absurdum dårå.

Men när man ser paret Ranelid i soffan som dagens kärlekspar, då blir jag tvungen att byta kanal. Men när Anna Mannheimer och Peter Apelgren är dagens kärlekspar funkar det bättre för mig.
Dagens kärlekspar får frågan vilket råd de har att ge bröllopsparet.
Anna Mannheimer säger något som jag lyssnar till och tar till mig. Hon säger något i stil med:
När man har småbarn, se till att det inte handlar om att det alltid ska vara så rättvist lika.
- Nu har jag gjort det här, nu är det din tur.
Så att det inte handlar om att det är mer värt att vara ifrån barnet/barnen än där.

Det var väldigt tänkvärda ord.
För hur lätt är det inte när Sambon kommer hem lämna över Grodan och säga "Nu är det din tur". Han har jobbat hela dagen, ändå kan det ibland verka att jag är den som gjort det största jobbet.
Jag menar nu inte att det är ett litet jobb att vara hemma med en Groda. Eller att det är mycket jobbigare att gå till jobbet. Fakutm är att jag tror vi upplever vår egna situation oerhört jobbig vissa dagar, och andra dagar rätt lyxig.

Jag menar inte heller att Sambon ska komma hem och inte behöva ta hand om Grodan, eller göra något här hemma. Nej, så menar jag inte alls. Det är attityden jag vill åt. Den där "Det är din tur - jag har gjort mitt"
Jag bheöver inte heller bli av med den attityden helt och hållet. Efter en dag med en gnällig Groda så finns det inte plats för något annat än "Nu får du ta över, jag orkar inget mer" Nej, jag behöver inte alls bli av med attityden helt och hållet. Men vara medveten om den. Eller framför allt tänka på Anna Mannheimers råd "Det som räknas är inte tiden ifrån barnen"

Bra att tänka på. Tycker jag.