Rosersberg

Bortom ära och redlighet, strax efter Lapplands Väsby ligger en liten station som heter Rosersberg. Det finns ingen anledning att åka dit om man inte måste jobba där, sa KV, men där ligger en liten bensinstation som är så retro att den är söt, så den åkte vi iväg för att fotografera.

KVs bästa tips för att stressa av är att hoppa på en helt okänd buss och åka med på vinst och förlust tills man hoppar av på en hållplats där man aldrig varit, sen går åt slumpmässigt håll utan att försöka minnas hur man gick, tills man är helt och hållet bortkollrad. Efter den inledande paniken och insikten att man är skogsvilse infinner sej insikten att man inte har nånstans man måste vara, inte har nånting att hinna i tid till och att man har allt tid i världen att hitta hem igen - eller låta bli om man har lust. Då infinner sej semesterkänslan.

Faktum är att det funkar. Jag har lagt till en egen regel för att komma bort på ett finare sätt. Jag väljer den sötaste vägen i varje vägskäl. När vi fotat macken igår, såg vi en skylt om Rosersbergs slott. Wow, ett slott? Det måste vi hitta. Vi fick fråga ett gäng studentyra ungdomar om vägen, men hittade till slut slottsparken nere vid Mälaren och ett riktigt fint litet slott.

Det var en sån ljuvlig försommarkväll och det luktade "landet" och skog och fågelkvitter. Och MYGG!

Tänk att det finns så mycket att upptäcka om man bara vågar gå lite vilse.

Undrar vad vi ska hitta på för äventyr idag...?