One year of solitude

Häromdagen köpte jag kvällstidningarna och på ettan stod det om "Madeleines nya kris" och jag ville nästan spy på det, på att de kallar det för "Aftonbladet Dokument" och för att det bara är fånigt och smutsigt.

Så jag gick ut i stället. Min åttaåring klängde i gungställningen och lekte sengångare, sen skulle han stava till "SNOPP" och stavade fel och det utvecklades till en ordvits-stavnings-lek som fick oss båda att garva som dårar. Sen spelade vi sån där tennis runt en pinne som står i marken, åttaåringen improviserade ihop en visa om hans mamma som slog så hårt, och sen satt jag där i solen och mådde fint och granskade en fläck på mina jeans. Sen kom pojken och var så blondlockig och såg ut som en ung Björn Gustafsson och log med sina smilgropar och blottade sina stora tänder och var så alltigenom superdundergullig.

Och vi har haft kalas för sexåringen. Han är en gullig vrångis han också och ibland så klok att man häpnar. Och som sagt - vrång. Och jag är en trött och inkonsekvent morsa ibland. Men på det stora hela är det rätt fint ändå.

Om ungefär... sexton timmar beger jag mig till New York. Det blir fint, det.