Pelargoner och kvällstankar

Jazzie 2010-04-22 22:09 (inga kommentarer)
Jag råkade köpa 3 olika sorters pelargoner idag. Med "råkade" så menar jag tusan råkade. Jag skulle bara gå in och kolla på vad för olika sorters pelargoner som fanns. Och helt plötsligt hade jag klickat i 3 sorter för köp. Oups. 3 sticklingar av varje sort. Lyckas jag med alla blir det en pelargonsommar på min balkong. Fint. Jag hoppas jag inte köpt svåra sorter.

Sen var vi på sjukhuset. Grodans hörsel var finfin. Jag lämnade blommorna. Man kände inte igen mig på avdelningen. Inte så konstigt. Dels har det gått några veckor och de har ju folk som kommer och går hela tiden. Men så har 20kg vatten lämnat min kropp, var av typ 50% var i ansiktet när jag låg inne. Och så har jag ju bytt hårfärg helt. Men blommor och tack-kort fick de. Sen åkte jag och Grodan hem.
Jäkla skitväder det är ute. Inget roligt att gå och rulla vagn då.

Nu ligger Grodan här bredvid mig och stensover. Inne i sovrummet har Sambon gått och lagt sig. Han har varit trött som tusan idag. Knappt orkat säga ett ord. Nästa matning är vid 23, så jag tycker inte att det är någon idé att gå och lägga mig in innan. Jag sov tidigare idag istället. Skulle bara sova en liten stund ihop med Grodan. Men vaknade av att Sambon kom hem. Då hade det gått 2½ timme. Skönt. Så jag sitter här och tittar på Independence day och äter godis.
Äta godis är något jag gör extremt mycket just nu. Måste sluta. Som vanligt när jag äter godis tenderar det att urarta och likna ett missbruk som vilket annat. Det är synd att inte klara av att finäta godis. Hade varit trevligt.

Nu ska jag surfa vidare innan sonen vaknar.

Info
Namn
Jazz
Född
-
Hemstad
Stockholm
E-post
-
Hemsida
Medlem sedan
2008-12-27
Antal texter
1 076
Övrigt
Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.

Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.

De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.

Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.
Valspråk

Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte