Imorse åkte min lilla hyrbil iväg på motorvägen i full fart i vårsolen. Själv är jag rätt sömnig så dags, men bilen var pigg och jag hade svårt att få den att hålla sej inom lagliga hastigheter...
Efter jobbet, många timmar senare körde jag hem genom snöglopp och oroade mej för minusgrader och blixthalka. Det är aprilväder, sannerligen!
Men jag passade på att titta förbi min kusin och sjunga ihop mej med hans dotter och fru. Vi ska sjunga "För kärlekens skull" på min andra kusins bröllop till pingst. Jag förstår inte hur jag blev indragen i det hela, men det ska nog bli bra.
Sen kom jag hem och fick besök av två kollegor som ville ha min hjälp att träna in en överstämma till Över the rainbow. Hej och hå, det var en konstig stämma, men jag plinkade så gott jag kunde på pianot och så ylade vi på. Grannarna har inte klagat än, men det är nog bara en tidsfråga. Ena kollegan hade med sin lurviga hund. Trevlig tyckte jag, men hunden verkade inte uppskatta underhållningen. Hon låg under bordet med tassarna för öronen.
För några månader sen har jag precis för mej att jag klagade på att jag kände mej ensam, att det aldrig hände nåt kul och att jag hade för lite att göra. Jag vet inte varför eller hur det har ändrat sej, men nu känns det som jag är fullbokad för det mesta. Mycket trevligt faktiskt.
Fast jag slängde min "backspegel" i golvet idag. (En sån där som man har i badrummet för att se hur galen frisyren ser ut bakifrån när man sätter upp håret.) Är det sju års olycka även om det är en ganska liten spegel? Tur att jag inte är skrockfull!(Ta i trä!)