Nytt besök på mödravården idag. Allt ser finfint ut, hjärtat på det lilla livet slog med 146 slag per minut om jag inte minns fel. Det enda som inte är normalt är att jag gått ner i vikt, men det är ju ett mindre problem.
Det var dock ett rent under att jag tog mig till mödravården över huvud taget. Var nära att ringa återbud för jag hade bara för ont. Tog mer värktabletter, satt och lipade ett tag för jag inte visste vad jag skulle ta mig till, och till slut fick jag skjuts av sambon trots att han är toksjuk. Det blev bara för mycket, jag brukar inte vara så överkänslig, men efter att ha gått igenom så här mycket är det så jäkla onödigt att få foglossning också till råga på allt.
Det känns överjävligt att ha så ont redan nu. Det är inte bara foglossningen, jag har ju smärta på tre olika sätt som bombarderar mig dygnet runt. Enligt barnmorskan ska man inte jobba om det är så illa att man inte klarar sig utan så mycket starka värktabletter, och jag förstod att hon inte tyckte att läkaren skulle krävt att jag försökte jobba. Hon skulle dock kolla med jourläkaren för att vara säker på att jag inte tar mer medicin än jag bör, men klarar jag mig på 2-3 tabletter om dagen kanske det funkar även om det naturligtvis hade varit bättre att inte arbeta alls under mina förutsättningar. En nackdel är att jag tvingas jobba halvdrogad, men har man inget val så har man inte. Det är ju inte direkt bra säkerhetsmässigt dock, men jag har ju inget val.
Jag ska skaffa mig ett bäckenbälte som kan hjälpa till att hålla bäckenet i schack. Sen måste jag leta fram min vetekudde som jag tror finns kvar nånstans i huset. Annars får jag försöka köpa en ny.
Det är tungt nu, men det ska bli bättre, det är bara en tidsfråga nu. Jag hade inte direkt planerat att gå igenom en graviditet halvdrogad men det finns inget alternativ.