Mer om Sötvoffan förstås...

Ja hon är alldeles underbar min lilla voffa, och nu är hon tillbaka hos matte igen och jag sitter här och känner mej ensam... Fast jag ska själv iväg på födelsedagskalas om en stund så jag får trösta mej med det.

Igår hade jag mina föräldrar här på lunch och sen gick vi promenad hela flocken och lilla voffan sprang runt och höll ordning på oss.

På kvällen kom kollegan hit på middag och sen var vi iväg och lyssnade på ett rockband till lång frampå nattkröken. Trevligt sällskap och bra musik men jag längtade hem av någon konstig anledning... Möttes av sömnig voffa när jag väl kom hem och vinglade isäng.

Hon var snäll imorse och lät mej sova till kl 7. Då gick vi upp och ut en långpromenad runt fårhagen och nosade på allt spännande. Ja nosandet fick hon sköta själv, men ändå.

Aldrig kunde jag väl tro att jag skulle gå upp frivilligt så tidigt en söndagmorgon och dessutom njuta av det! Våren och solen och en liten nyvaken vitsippeknopp. Allt är bättre med glad hund som sällskap.

Sen kom vi hem och la oss i soffan och sov en timme. Det är livet det! Krafs och skrufs i världens mjukaste päls. Saknar henne!