Liten pälsvoffa på besök

Jag är lycklig! Jag har världens finaste hund bredvid mej i soffan. Hon är min hela veckan, ända tills riktiga matte kommer hem från skidresan på söndag.

Jag hämtade henne på väg från jobbet och sen gick vi en lång promenad. Hon är alldeles ljuvlig att gå ut med, traskar glatt med och stannar och nosar ibland, men utan att streta och dra. Hon gillar att skälla på tåg, det är väl hennes enda knäpphet, men det kan jag leva med. Hon får småfnatt och hoppar runt lite, men då struntar jag i tåget och går och då kommer hon.

Vi tog en liten kort kvällspromenad oxå och hon nosade på lite grodor vid bäcken. Hon pussade en av dom på nosen, men han förvandlades inte till nån prins, konstigt nog. Vi träffade grannens lilla Eddie oxå. Trevlig liten hund, helt charmerad av min Alice, men hon var helcool. Van vid beundrarare tydligen.

Nu har vi just haft skrufsa-magen-stund i soffan och börjar fundera på att krypa till kojs. Kanske lika bra, om jag ska orka upp och ta morgonpromenad imorgon bitti...