Jag tror jag håller på med en sen separationsfas från mina föräldrar. I senaste laget, men de har alltid varit min närmaste familj. De är inte det längre.
I helgen var de här och hälsade på, och det var trevligt. Men när vi bjöd på middag i fredags kväll hittade jag hela tiden saker som irriterade mig, sånt jag inte tänkt på förr. Och det gör jag varje gång jag träffar dem nu. Och det var jätteskönt att de bodde på hotell och inte här (självklart hade de fått bo hos oss om vi haft mer plats, eller om de ens velat, nu var det inte så).
Jag har haft en period då jag känt mig lite blasé inför min sambo och vårt förhållande. Jag har helt enkelt inte känt mig särskilt förälskad här i vardagströskandet. Då är det skönt att få föräldrabesök och känna vem som är min egentliga familj.
Han är min familj, vi skapar vårt eget, det är han och jag va, han och jag. Och strax ska vi kolla film.