dålig mamma

Corn 2010-03-18 21:45 (9 kommentarer)

I kväll nattade jag min äldsta son. Vi flamsade och tramsade och gosade som vanligt. Jag masserade honom efter att ha läst ut Häxan och Lejonet och så skojade vi och jag sjöng. Sen sa han plötsligt, efter att ha pratat om filmen Rocky, med normal och glad röst "du har ju slagit mig mamma. När jag var liten och slog lillebror. Då gjorde du samma på mig ibland. Fast lösare!".

Och JÄVLAR vad usel jag känner mig. Det var ju så ibland. När tålamodet var helt borta och jag var helt trött och utsjasad och opedagogisk och lillebror hade fått ta emot ytterligare stryk från storebror så hände det nån gång att jag liksom nöp till honom eller så. Fast löst. Men det är fel och fult och skitdåligt. Jag skäms som en hund. Jag var så trött och grinade ofta och orkade inte och så sa jag "hur tror det känns att bli slagen hela tiden?" och så nöp jag nog. Det hände nog ett par gånger. Typ så. jag minns inte exakt. Men för sonen finns det kvar. Han har det som ett minne.

Och nu känns det som ett jävla slag i magen, fy fan vad vilken dålig pissmamma jag är som har gjort så. Och sen sa sonen, också med normal röst, att jag är arg ganska ofta.
Jag TYCKER ju inte att jag är arg! Jag tycker att jag oftast är glad och rolig och snäll och påhittig. Och jag minns hur det var när barnen var små. När jag hade en tvååring och en fyraåring. Eller en treåring och en femåring. Oändliga halvår då deras pappa jobbade jämt, och det är ingen ursäkt, men hela jag var ledsnare och tröttare och argare då.

Det roliga i det här är väl att jag längtar efter en trea. När jag kanske snarare borde förbjudas att ha barn.

Rutten rutten rutten.

Mina barn är det vackraste jag har, det bästa jag har, den största rikedomen i livet, det enda jag är ABSOLUT säker på, och ändå är jag så jävla dålig ibland. Och min äldsta är så känslig och fin och supersmart och insiktsfull och när han berättade det där så blev jag lite ledsen och nedstämd och sa liksom förlåt och att det var jättehemskt gjort av mig. Och då blev HAN ledsen för att jag blev ledsen. Och sen gav han mig massage. Älsklingsgossen.
Gud vad jag känner mig skitdålig.

Lite onyanserat. Men så har jag också pms.

Anni

Fattar du att han är trygg nog att prata med dej om det! Fattar du hur stort det är? Allt du skriver om dina barn är så genomsyrat av kärlek att jag tror att alla misstag och fullkomligt mänskliga brister kompenseras mer än väl! Var inte så hård mot dej själv - vänta åtminstone till pms-en går över...

2010-03-18 21:53:46

Pocks

Ja, jag säger som Anni. OCH att du inte alls är en dålig mamma på något vis. Och det menar jag. Kram. <3

2010-03-18 22:30:15

zmilla

Man är en dålig mamma. Man är en bra mamma. Man är en jävla mamma. Man är vääärldens snällaste mamma. Men rätt igenom allt så är man en mänsklig mamma. Och just det, att jag är mänsklig, vill jag nog ge mina barn mest av allt. Att våga visa att jag gör fel, att jag inte räcker till... På något vis hoppas jag att de snappar att jag försöker men inte alltid når ända fram. Och att det är helt ok att inte alltid nå ända fram så länge som man vågar stå för det.

Att kunna säga förlåt, att våga säga förlåt till sina barn... Aja, jag vill verkligen att de ska se att jag värdesätter dem som människor - inte bara ser dem som "mina barn"...

Men pms suger. Salta det!

2010-03-18 23:08:29

Dorizz

För att ge dig lite perspektiv, som jag inte ens vet om du kommer ta in, men here we go.
Här spankas det till höger och vänster och barn växer upp till vuxna och bra människor, och har inte förväntat sig något annat av sina föräldrar, och de älskar dem ändå och säger ofta att de hade toppenföräldrar.
Det är ganska kulturellt betingat det där... (Han vet att det är fel, så han testar dig. Barn här vet att det är vardag och skulle inte ifrågasätta...försöker jag säga.)
Och nu är han ff liten, dvs inte vuxen och han kommer att växa upp och VETA, KÄNNA, att du är världens bästa mamma. Han har orden nu och han kommer säga det till dig ofta när han är vuxen. Så är det.
Spola PMS i toaletten.

Och I have been there, i den djupaste desperationen. Fråga Pocks, jag ringde henne och grät förtvivlat trots att jag visste att hon hade värkar. Hur desperat kan man bli?
Det är värdelöst att vara desperat. Man gör vad man kan. Förlåt dig själv.
KRAM

2010-03-19 00:19:11

.jag

känner igen känslan...och är det inte själva FAN också att man ska döma sig själv så hårt för de där gångerna när man kanske inte riktigt räcke till, och då är det som att allting som har varit bra aldrig har funnits. men det finns ju, hela tiden. <3

2010-03-19 06:14:10

Malena2

Men kära kära Corn, även om du inte riktigt menar det sa far du inte ens tänka tanken och än mindre skriva "När jag kanske snarare borde förbjudas att ha barn." Att nypa ett barn som slar sin lillebror är inte att vara rutten!!! Du säger ju själv att han pratade om det med lätt, glad röst. Han minns det som han minns mycket annat, men det är uppenbarligen inget särskilt negativt eller laddat minne för honom, annars hade han ju inte tagit upp det! (Jo, kanske som tonaring eller vuxen, men inte som barn under en mysig gonattstund!)

Som sagt, barnuppfostran är starkt kulturellt, historiskt och geografiskt betingat, och den radande svenska uppfostringsmodellen (som pa det stora hela är mycket bra tycker jag, men inte perfekt) ställer faktiskt väldigt höga krav pa föräldrar, särskilt mammor!

Jag skriver under pa det alla andra har sagt idag OCH tidigare om vilken fantastisk mamma du är. Obs att vara fantastisk inte betyder perfekt!!! Läs gärna Winnicotts "A good enough mother", en klassiker som jag själv bara läst utdrag ur men som alltsa gar ut pa att barn inte behöver perfekta mödrar.

2010-03-19 08:05:06

Heidi

Alle mødrer har gjort ting dei angrar, det er eg heilt sikker på. Det er ein del av det å vera menneske. Eg har fleire episodar eg skulle ha gitt mykje for å viska ut av min og barna mine sin hukommelse, men det går jo ikkje. Likevel, alt i alt, trur eg at eg har vore ei brukbar mamma. Nokre barn er striare og staare enn andre, og då blir ein utfordra på ein annan måte. Ein av mine fire har verkeleg hatt evna til å ikkje gje seg når ho burde i maktkampar og konflikter. Men ho er ei ekstra sterk og flott jente som nok kjem til å få bruk for styrken sin. Det har bare gjort det utfordrande å vera mor av og til. Du duger, Corn, tru ikkje anna. Heldige det eventuelle tredjebarnet som får bli ungen din.

2010-03-19 10:16:27

Corn

Alla alla ni fina. Tack. Det värmer oerhört. Ni säger kloka och fina saker. Jag skäms ändå men det känns lite lättare. Tack.
och kram.

2010-03-19 15:39:25

Agata (idag)

Tack för att alla (Corn först och främst) kan skriva om detta på ett icke pekpinnigt sätt. Att när sinnet rinner och orken är slut, eller på minus, kan såna saker tyvärr hända. Och att barnen minns det. Och att man kan prata om det efteråt med dem, när allt är historia. Det är bara att acceptera, att man inte är felfri. Bara att hacka i sig. Man tror så gärna att om man är en perfekt mamma i alla lägen och aldrig misslyckas, aldrig tar för hårt, aldrig blir arg, alltid lyckas vara empatisk, lugn och glad, så ska barnet slippa problem och automatiskt få ett bra liv, men det stämmer inte, så är det inte. Det är ytterligare en sak vi kvinnor (främst, tror jag) använder för att hålla oss själva nere. Det finns barn som blivit utsatta för systematisk misshandel, inlåsning, sexövergrepp, barn som hamnat på sjukhus av skador deras föräldrar tillfogat dem - det är sådant som sätter spår och skadar. Inte att man tappar humöret när de testar gränser. Visst minns de. Och visst ska man inte slå barn. Men det måste finnas proportioner i samtalet om detta, och det tycker jag den här diskussionen visar prov på. Det gör mig så tacksam. Om vi alla vågade prata öppet om våra känslor av misslyckande inför de (relativt få) gånger vi tappat humöret på våra barn, skulle en enorm skuldbörda lätta, och vi förmodligen inte känna oss så pressade och dåliga. Vi är bara människor.

2010-03-23 08:15:43

Info

Namn: -
Född: -
Hemstad: -
E-post: -
Hemsida
Medlem sedan: 2004-10-03
Antal texter: 1 138
Övrigt

Valspråk

Jag tar ett helvete i taget.