Gammal vänskap

Idag åkte jag in till stan och fikade med en gammal vän. Vi har inte träffats på jättelänge, men vi sågs igen på mammas fest häromsistens och bokade in att träffas och det var så roligt att få prata med henne igen!

Hon var en stor del av min tonårstid, ett stöd och en medlare mellan mej och föräldrarna under den jobbigaste tiden i mitt liv. Hon fanns där som en extra storasyster i familjen och förstod båda världarna. Några år äldre, men ändå så nära mej i ålder att jag kunde prata med henne.

Vi har inte träffats ordentligt på många år, men när jag nu träffade henne var hon sej så lik. Gråare i håret, trebarnsmamma med nästan vuxna barn, och ändå - hon går likadant. Jag kände igen henne på långt håll när hon kom och jag blev så varm i hjärtat. Hon är klok och förstår.

Det är sån vänskap som aldrig rostar.