När börjar det?

<3

2010-03-15 06:18:07

Åh... <3.Det verkar vara så olika saker som leder människor till det där. Jag hade en gång ett urklipp på kylskåpet som jag hittade i en tidning, som påstod att "best way to find inner peace is five miles a day, three days a week". Det är sannolikt någons väg (inte min, jag försökte), andra väljer religion, andlighet, vissa lever genom det materiella, andra genom bekräftelse, många genom man/barn/familj osv. Frasse och jag har haft många diskussioner kring det där för han är en "Här-och-nu:are" och jag är mer av en drömmare som länge väntat på "sen". Det är ju harmoni och balans man eftersträvar på något vis... jag önskar jag hade ett bra svar att ge. Hoppas veckan startar bättre. Kram.

2010-03-15 06:45:47

jag tror att det till stor del handlar om att uppskatta det man har. Ha drömmar och mål att uppnå - självklart, annars skulle man aldrig komma vidare i livet. Men att man kan se det fina i det lilla. Uppskatta kaffestunden i vintersolen på balkongen, känna tacksamhet för att man har jobb bostad och familj. Vara tacksam för det man har och mål och strävan att förändra det man vill förändra - kort sagt.

2010-03-15 10:09:32

För mig brukar tricket att leva i nuet vara att göra något på listan av allt jag skulle vilja. Jag slutar för en stund fokusera på allt jag vill ha som jag inte kan ordna själv och tar tag i de saker jag faktiskt kan. Även om de känns stora, definitiva eller nä-men-inte-kan-väl-jag. Är det tekniskt möjligt att utföra så ställer jag mig frågan "Varför ska jag inte när det faktiskt är något jag vill?"
Ju längre utanför min comfort zone saken ligger desto mer i nuet verkar jag leva. Men samtidigt kommer man inte hur långt bort från sin zon som helst heller.
När jag bestämde mig för att flytta till Göteborg och börja plugga.
När jag åkte på min första resa utomlands själv.
Eller hell, när jag har åkt på alla mina resor själv.
När jag köpte min bil.
När jag köpte mina lägenheter.
Sen finns där också tusen små saker. När jag tog tag i saken och köpte min damcykel med korg.
När jag gick på bio själv för första gången.
När jag ringde det där dumhuvudet till date och frågade hur fan han var funtad (jag fick inget svar, men jag levde i nuet)
När jag mailade den där killen från båtfesten som jag aldrig riktigt hann prata med och föreslog om vi inte skulle träffas (det ville han inte, men jag levde i nuet)

Varje gång jag motarbetar viljan att begränsa mig själv så lever jag i nuet. När jag inte låter bekvämligheten eller rädslan bli gränsen.
Det är mitt recept. Man orkar inte göra det hela tiden. Men för mig funkar det varje gång jag gör det i alla fall.

2010-03-15 10:11:48

TAck för feedback tjejer. Det är väl det som det handlar om... att leva i nuet och göra det bästa av det. Men det är så svårt. Jag vill liksom inte acceptera att "det här är allt jag får och det här är mitt liv". Jag vill ha så mycket MER :-(.. och då är det svårt...

2010-03-15 10:45:23

du ska så klart försöka få det du vill ha, men det @jazzie sa det så bra: Jag slutar för en stund fokusera på allt jag vill ha som jag inte kan ordna själv och tar tag i de saker jag faktiskt kan Särskilt början är bra: att sluta fokusera på det man vill ha. Du ska ha det med dig i din strävan att komma framåt. Men fokus ska vara på vad du är nöjd med i ditt liv som det ser ut i dag. Kunna tycka att det är helt okej tills du når dina mål. Vill du ha annat/mer ska du inte acceptera eller nöja dig med det du har idag, men tycka att det också är okej.
Nu börjar jag upprepa mej märker jag. Du förstår säkert hur jag tänker.

2010-03-15 12:02:09

"ska"? Snarare "jag tänker och tror så här" och du gör som du tycker och tror.."

2010-03-15 12:04:35

Vet du, jag tänker så här varje morgon jag när jag vaknar: Jag kan få allt jag vill ha!
Även om jag vet att det inte riktigt är sant så ger tanken skjuts åt min dag och jag börjar den med en känsla av att vara oövervinnerlig!

2010-03-15 12:32:43

DU har långt kvar till slutet och en enorm, ENORM, potential. Ibland känns det långsamt: Är det här allt? Men så tar det skjuts igen.
KRAAAM

2010-03-15 12:41:16

Ja, det där är en luring. Tror att den tanken har att göra med att man lärt sig att man alltid ska förändras/förbättras. Titta på alla löpsedlar: Så blir du smal till midsommar! Så gör du karriär! etc. Man är inprogramerad att förändring är bättre än här och nu.
Sen tycker jag också som Jazzie: när jag gör något jag själv tycker är modigt - då lever jag i nuet.

2010-03-15 15:01:29

Jag har slutat läsa löpsedlar! Det känns som en bra början. Försöker göra det jag trivs med de stunderna jag inte behöver sitta med kurslitteraturen upptryckt i näsan.
Fick t.ex. ett infall igår, världens tråkigaste söndag, och bakade russinscones så det räckte och blev över. Jag åt mig nöjd och han åt sig så mätt att han somnade.
Jo just det, jag har visst träffat en han också (som om det fick det att kännas som om livet äntligen började.. NOT!) Vi får se vart det leder.

KRAM

2010-03-15 15:55:41

Jag tror det handlar om att göra små saker hela tiden. Att släpa sej upp ur soffan och hälsa på en vän, att våga lite mer. Därmed inte sagt att det är det minsta enkelt. Men för mej har det blivit bättre sen jag slutade vänta på att nån annan skulle sätta igång mej. Jag har fortfarande inte skaffat den där hunden, men jag vet att det är ett medvetet beslut som jag har fattat av praktiska skäl. Hade jag velat tillräckligt mycket hade jag gjort det. Ingen att skylla på längre, men det ger mej frihet att undersöka andra möjligheter istället för att bara drömma. Typ hundvakta grannens jycke...

2010-03-15 22:51:40

Jo och en sak till - jag mår bättre och gör mer saker för mig själv när jag är singel. Då slipper jag anpassa mej till en karl som vill göra tråkiga saker på helgerna och får tid över att göra det jag själv vill. Utom när jag vill kramas förstås, men då lånar jag grannens hund igen...

2010-03-15 22:53:16

@knyttet: kul att se dig här och grattis till "Han" :-)

Alla ni andra - TACK snälla för era uppmuntrande ord och kommentarer. jag uppskattar det verkligen!! men jag vet inte vad mer man kan göra? Jag är ju fröken social, har så många vänner att jag inte hinner med dem alla, vågar gör jag oftast och om jag verkligen vill. Men allt känns så ... tomt liksom? Jag tror ni alla förstår. Man får försöka haffa lyckan i de där små ögonblicken som poppar upp då och då. De är väl dem som räknas :-)

@Anni: jag skall till hundstallet nästa vecka för att ev signa upp mig som "dogwalker" :-))

2010-03-15 23:21:20