tell them about sugar and lime

Jamen hörni, den här SOLEN! Igår var jag ur gängorna trots att jag gjorde ett par små bra jobb, trots att jag fick åka till min kompis i hennes hippiebetonade lägenhet, där jag fick hembakade havrekex med smör och hummus och fetaost och många koppar kaffe och fint prat och blippig musik på stereon. Dagen lyfte trots det inte alls. Jag kände mig bara gnällig, gråtig, grinig.

Idag känns det lite finare. Lite rikare. Jag gjorde ett trevligt jobb, en intervju på ett ställe där människorna tyckte att det var trevligt att träffa mig liksom, det är verkligen inte alltid, men folk som vill prata och berätta och är intresserade och vänliga gör mig alltid glad.

Sen kom jag ut och höll på att dö av den starka solen eftersom jag har världens mesigaste ögon som bara tårar sig så fort solen visar sig. Men då åkte jag (och min mor som var med) och köpte stora feta solglasögon och allt kändes genast bättre. SOLEN!

Jag fick lunch hos mamma, hittade en solfläck som jag satt i en stund, sen pratade jag i telefon med en fin människa och bestämde lunchdejt med en annan fin människa nästa vecka.

Och så har jag äntligen avslutat det där jobbet som jag har velat avsluta ett tag. Jag tänkte fira lite. Med glass. Ikväll! Och med mina barn!

Jag tänkte lite på sommaren 2008 när vi hade kommit hem från USA och fortfarande var lite USA-yrsliga och jag letade fram ett konstigt recept på såna där bönor man fick till allt grillat kött där, och det var kaffe och chili och konstigheter i och det blev så VANSINNIGT gott och allt det här kom jag att tänka på igår för att jag köpte Heinz mexican beans på konservburk och hoppades på att kunna återuppliva minnena lite. USA-minnena.