Dagar som den här minns jag varför jag jobbar med det jag har. Jobbuppgift på förmiddagen som blir ljuvligt roligt och energigivande (det varierar ju, det där) och möte på eftermiddagen, som jag bävade lite inför ety jag trodde att det skulle krävas kreativitet och idéer av mig, som bara var förutsättningslöst och inspirerande. Och blev iofs inte jättemycket mer hockey än prat, men ändå.
Och sen hem, hämta sambo, laga spagetti och köttfärssås och bara trivas. För det är schysst att vara sambo, jag har sagt det förr men det är väldigt trevligt. Och det är inte bara kärleken, det är att slippa göra allt själv också. Slippa laga ALL mat, slippa ta hand om ALL disk, slippa städa ALLT (jag har fortfarande inte dammsugit sen jag flyttade hit, jag klagar inte). Och jag får pengar över också. Halleluja.