Jag har blivit bättre på obehagligheter.
Tidigare, när jag skulle göra något jag inte ville (eller bara nytt och läskigt), var "strategin" att önska mig bort, önska mig sjuk, önska att jag kunde få en minneslucka och vakna igen veckan efter. Bara för att SLIPPA.
Nu, efter att helt enkelt ha genomlevt ett antal sådana situationer - hej arbetslivserfarenhet - är den mer medvetna strategin "Det är bara att göra." I dag hade jag en sådan situation, och hela veckan har jag tänkt på hur fort det kommer gå, och på att vips kommer det vara över och då har jag gjort det och det är bakom mig. Igår var jag glad att det bara var en dag kvar, istället för kvällsångest, för då skulle det ju snart vara över.
Dessutom visade det sig vara roligt.
Förövrigt är jag mest trött och irriterad och pga sambons jobb måste jag lite oväntat kliva upp 5 imorgon, och kommer till jobbet typ 7. (Vi samåker, jag lekte med tanken att åka kollektivt istället, men jag lär ju ändå vakna när han går upp). Och snöstorm också, igen.
Men imorgon går också över.