Som hemma

Jag vill ha ett öppet och varmt och mysigt hem där mina vänner känner sej välkomna och kan vara sej själva.

Ikväll kom bästisarna över. Den ena av dom däckade direkt med huvudvärk. Hon kröp in och la sej i min säng och bäddade ner sej under en lurvig filt och sen låg hon där hela kvällen och sov.

Andra bästisen och jag fikade, pratade, sjöng lite grann, planerade att hitta på nåt till mammas födelsedag och fixade lite grejor på datorn. Till slut väckte vi sömntutan och skeppade hem henne för vidare sömn i egen säng.

Det känns så bra att hon ändå kom med. Och att hon kunde säja att hon var vissen och våga vila ut här hos mej. Då känns det nära och vänskapligt och självklart. Som det ska vara.

Igår fick jag oxå oväntat besök. En jobbarkompis insåg att hon inte kunde ta sej hem i snökaoset, så hon sov hos mej inatt, på madrass i extrarummet. Helt improviserat, men väldigt trevligt.

Jag skottade fram bilen idag när jag kom hem. Det tog en halvtimme! Det är fullkomligt galet vad det har snöat! Det är som när jag var liten, på den tiden när vi hade riktiga vintrar. Och det ÄR härligt. En del av mej klagar för att det är så opraktiskt och halt och eländigt, men nånstans finns en glad liten unge som vill ut och göra snöänglar...