Hälsa och kyla

Igår hälsade jag på brodern. Han har bytt avdelning och ligger nu på hematologen. Helt plötsligt säger nu de nya läkarna att de inte är säkra på hans diagnos. Det är något åt det hållet, men de vet inte riktigt vad. Märkligt att ställa en diagnos och sedan ta tillbaka den. Bättre att kanske inte säga något alls tills man vet. Alltså är det fortfarande bara en lång väntan och provtagningar medans sjukdomen accelererar. Någon behandling kan ju inte ges förrän man vet vad man ska behandla mot. Det förstår jag däremot, fast allt är rätt frustrerande.

Efter beöket hämtade jag pojkens son som varit och åkt skidor hela dagen. Här är verkligen vinterrekord i år. Imorse hade vi 16 minus. Det är kallt, brrr. Börjar bli bekymrad över isbeläggningen under luft/vattenpumpen. Den är nu i tjockaste laget. Vi har försökt att salta och hacka, men det kommer vi inte långt med. Det är för kallt och isen är stenhård. Den brukar ju vara det, ööhht..

Pojken hade lagat mat tills vi kom hem. Det är en sådan underbar vardagslyx att få sätta sig till dukat bord. Sen blev det att röja disk och pyssla lite. Vi fick upp den nya handdukshängaren i alla fall. Pojken skruvade och jag ägnade en låång stund med att få bort tejpen från den nya glashyllan som ska ligga ovanpå. Varför tejpa med bred tejp direkt på hyllan? Inte direkt genialiskt.

Dottern har fortfarande feber, men hostar något mindre tyckte jag. Hoppas, hoppas det har vänt. Tycker inte riktigt om att febern inte försvinner. Penicillinkuren är ju snart slut. Hon är riktigt less på att vara sjuk nu och blir bara grinig. Fast vem hade inte varit det?