Still at home

Magen är bättre men en infernalisk huvudvärk och illamående finns där istället. Inte alls migrän och inte vanlig huvudvärk heller tycker jag. Tabletter biter inte. Nåja, det går väl över. Försöker mota bort stressen över jobbet.

Hemma är det annorlunda. Jag inte själv numera. När jag väl stannar upp och inser det, så blir livet så mycket lättare. Jag behöver inte fixa med barnen eller hunden om jag inte orkar, när jag är sjuk. Det gör pojken. En fantastisk känsla.

Därmed är inte allt gjort i en handvändning. Att släppa taget/kontrollen och låta någon annan sköta saker och ting är svårt. När man är van att göra allt själv, för att något skall hända. Det är inte lätt, men jag försöker. Och när jag gör det är det bara skönt.

Senast i julhelgen var en sådan gång. Jag skulle hälsa på min bror på sjukhuset, som hastigt blivit svårt sjuk. Pojken frågade om han skulle följa med. Först sa jag nej, men sen insåg jag att det var skönt att vara två. Så jag sa som det var, att jag tänkt om och insett att jag inte alltid behöver vara själv längre.

Det är stort för mig. Älskade pojke :)