Sjukskrivas eller inte

Det börjar närma sig vardag och arbete och jag vet inte hur jag ska klara det. En dag med kort dammsugning, middagslagning och tvätt och dagen efter är värre än någonsin. Jag har spenderat hela dagen i soffan, inte för att det var nyår utan för att det gör för ont att göra något annat. Det enda som gjort mig lullig det här nyåret är Panocoden och jag är så oerhört glad att det finns tabletter som kapar den yttersta toppen av smärtan, men jag sörjer samtidigt att det inte hjälper bättre.

Nu vet jag inte vad jag ska ta mig till. Kan jag inte ta mig till busshållplatsen så kan jag knappast arbeta. Om jag inte klarar att sitta vid datorn och ens slösurfa här hemma, då är frågan hur jag ska klara att göra det på jobbet. Om det gör för ont att gå en trappa upp här hemma, då förstår jag inte hur jag ska klara att röra mig runt på jobbet.

Det gör mig förtvivlad att jag blivit så här dålig, och jag vill bara vara frisk nog att jobba. Risken är nu att jag så gärna vill börja jobba att jag gör det trots att jag nog inte borde, och därmed blir ännu sämre. Som läget är nu vet jag inte om det vore att ge upp att bli sjukskriven, eller om det vore en räddning. Oavsett vad vore det deprimerande och en stor besvikelse, men ändå en oerhörd lättnad.

FK är ju inte direkt kända för sina fina metoder numera heller, och det gör mig livrädd att kanske få höra att jag minsann borde tänkt mig för innan jag blev gravid, eller att det bara är att stå ut. Det är så jäkla svårt att veta vad jag ska ta mig till just nu.