Klippkort hos MVC

Dygnet är vänt. Ledigheten har sakta vänt om mig till en kvälls och nattmänniska. Det var väl på sätt och vis tur. Då orkade jag ändå nyårsfira till 02 i natt. Längesen jag var uppe så sent... om vi inte räknar mina nätter med sömnproblem.

Vänsterfoten känns som om jag har typ hälsporre. Eller nåt sånt. Jag vet ju inte riktigt vad hälsporre känns, annat än att det gör rätt ont. Smärtan är helt överkomlig, men lite irriterande och begränsande. Jag räknar kallt med att jag får ha det här problemet tlls Grynet pluppar ut.

På tal om Grynet. Nu är jag och petar på varenda gräns.
Innan jul var blodtrycket, både över och undertrycket, på gränsen vad som anses vara ok. Barnmorskan snackade ihop sig med läkaren som tyckte att det var bäst att jag tog fler tryckprov under julledigheten. För säkerhetsskull. Så jag var inne i måndags på vårdcentralen i Norrtälje och tryckmätte. 140/90. Gränsen. Sen ville man även att jag skulle komma in till min mödravård när jag var tillbaka i stan. Så på nyårsaftons morgon satt jag på Södra BB för nya provtryckningar.
140/90. Lite äggvita i urinet (+1) samt glukos i samma urin (+2) Dessutom visade blodsticket i fingret en glukosnivå på 11.4. Normalvärde är väl typ 5 lite drygt. Och jag bör absolut hålla mig under 9. Fint. Toppen.
Barnmorskan ville inte skicka hem mig förrän hon fått konsultera med sin läkare. Nyårsafton. Stället kryllade inte av läkare direkt. Så jag fick sitta och vänta tills hon fick tag på läkaren som jobbade.

Dealen blev ett nytt sockerbelastningstest på måndag. Dvs ingen mat eller dryck efter 22.00 på söndagkväll. Var en ok deal. För det hade kunnat bli så att de velat göra testet redan idag. Och då hade jag fått sitta och titta på när alla andra satt och käkade nyårssupé.

Så, jag har på tok för högt socker och dessutom är ett högt blodtryck och äggvita i urinet tecken på havandeskapsförgiftning. Jag tror inte att jag är riktigt där än på den fronten. Men sockret är jobbigt. Det var just det här jag inte ville skulle ske. När förra belastningstestet inte gav ett tydligt budskap, ordentligt under eller över, så visste jag att det skulle bli så här. Osäkra värden. Sockernivån som orsakade förra belastningtestet var på 10.4.

När jag gick hem från MVC igår sa barnmorskan åt mig att vara uppmärksam på hur jag mår. Kraftig huvudvärk. Ovanlig törst eller trötthet. Eller annat som inte känns bra. Något utav det och jag ska susa in. Fast jag mår ju bra. Mår fina fisken. Känner varken av mitt höga blodtryck eller höga socker. Men jag känner efter. Och känner efter. Och varje rörelse från Grynet tas tacksamt emot.

Så. Måndag.
Om belastningprovet visar för höga värden får man ta tag i det på måndag. Blir det som förra gången så har jag en läkartid på tisdag. Det faktum att jag ligger på alla gränser gör att barnmorskan tyckte det var dags att jag pratar med en läkare hur vi ska gå vidare härifrån. Låter bra.

Nu ska jag ta med mig Pojken till sängen. Ligga nära-nära. Ligga där och hålla om varandra. Vi, som just nu är 2½.