Same same

Det bidde akutbesök hos överläkaren idag. Hon kunde inte förstå, det var ju så oooerhört ovanligt att man blev dålig av hormonerna i IVF-behandlingen. Två sprutor tagna, 10 kvar. Det finns inte en chans att jag orkar göra något vettigt närmaste tiden om det fortsätter så här. Jag har spenderat hela dagen, förutom läkarbesöket, i sängen. Men jag är inte ett dugg stressad, eller orolig, även om läkaren ville få det till det. Det finns ingen rim och reson i det, jag skjuter i mig hejdlösa mängder hormoner, tro fan att man kan bli påverkad. Och nu råkar jag vara (som vanligt då) en ytterlighet som får sjuhelvetes biverkningar. So what liksom. Vi diskuterade fram och tillbaks, och hon undrade om jag ville avbryta. Fan heller, det är klart att jag inte vill. Men jag vill inte heller vara färdig för inläggning vid lunchtid varje dag under den här perioden. Att må så fysiskt dåligt gör mig tyvärr helt knäckt. Jag fattar inte hur jag ska orka.