En viktig dag

Pappa och jag har varit ute och åkt hela dagen. Det var en speciell resa, till minnen och fina platser, med historia och känslor och familjeminnen av olika slag.

Jag åkte tåg häromsistens och tyckte det var vackert på ett ställe, sen kände jag igen några ortsnamn och insåg att det var något jag ville utforska mer. Jag frågade pappa och han är alltid pigg på bilutflykter, så vi bestämde oss för att åka. Idag tog jag ut en ledig dag och så passade vi på.

Först åkte vi småvägar en bit och bara njöt av att inte ha bråttom. Glasspaus och sen vidare till mitt barndomsställe, där vi bodde när jag var riktigt liten. Det var sig likt, men mycket mindre förstås, så som det brukar vara. Mycket mer uppvuxet, men jag kände igen mej.

Sen vidare en liten söt väg till närmaste by, där vi stannade på den lokala pizzerian för lunch.

Sen vidare till min fasters gamla sommarstuga. Där var helt förändrat, de hade byggt nya hus överallt och gjort om vägarna, det var knappt vi hittade huset. Det var ommålat och nästan skymt av nybyggda hus och alla vinbärsbuskarna i trädgården var borta. Fast stora rhododendronbusken var kvar. Den lilla fina grusvägen där farfar alltid stod och putsade sin bil var helt ovårdad och altanen höll på att byggas om. Det var lite sorgligt faktiskt.

Sen var vi alldeles i närheten av min förmoders grav. Jag har vetat att den fanns förstås, men inte var. Till slut hittade vi stenen, inklämd mellan två förvuxna buskar.

Därifrån vidare till pappas barndomsland, ett sommarställe där han var när han var liten, som min farfarsfar köpte. Det var ingen hemma så vi tittade lite i trädgården. Jag minns det från när jag var liten, vi var där och plockade äpplen i den stora trädgården. De hade målat det f d vita huset grisskärt, men det var sig likt annars. Ett underbart, stort hus. Pappa berättade massa som jag inte visste om hur han och farmor bott där när andra världskriget började och om hur de hamstrat konserver i källaren och varit oroliga. Det är så mycket man inte vet!

På vägen åkte vi förbi en stad där en gammal vän och hennes familj bor. Det var ingen hemma, så vi tittade in på hennes jobb och hon var där, så vi pratade en stund. Sen tog vi en fika och sprang tillbaka till bilen precis innan ösregnet kom.

Sen åkte vi vidare till nästa förfader - farfars farfar bodde i en söt liten by och vi åkte runt och försökte hitta ett hus som var tillräckligt gammalt för att kunna ha varit där han bodde. Jättevackert område, och till sist hittade vi även den graven på kyrkogården. Respektfullt tvättade vi av en stor fågelskit från gravstenen. Min farfar hade varit 98 år nu om han levt - detta var HANS farfar som dog innan han föddes! Historiens vingslag!

På vägen pratade vi, så där på riktigt, om sånt som varit och sånt som är och om hur det blev och varför och hur det kunde varit annars.

Jag är så glad att vi fick den här dagen ihop, bara vi.