Jag surfar och försöker komma på något som jag vill gör på våra 3 veckors gemensamma semester.
F*n vad jobbigt det är att surfa runt på nätet efter semestermål. Det finns så jäkla mycket. Samtidigt är rätt mycket dålig information, många klick för att hitta rätt på priser och ledga platser.
De stora resebyråerna på nätet har ju ganska trista resmål när semestern ligger i juli-augusi. Grekland, Bulgarien, Turkiet och Mallis lockar helt enkelt inte.
Och mycket annat är faktiskt fullbokat.
Kanske ska jag ta och bege mig för första gången i mitt liv in på en resebyrå och höra vad de kan hitta fram åt mig.
För det här surfandet tröttar faktiskt ut mig.
Trot eller ej.
Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.
Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.
De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.
Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.
Valspråk
Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte