Jaha, och så dyker det upp så smått då. Idag börjar det redan via mail. Jag går i klinch med McD vad han än skriver och är närapå otrevlig. Till mitt försvar så ser jag det iaf och ber om ursäkt sen. Allt (?) för att, tja, det är fredag och han hintade om att han kanske blir senare än vanligt ikväll.
Vafan. Varför kan jag inte bara vara GLAD. Varför måste jag gå igenom det här skithumöret innan jag kommer ikapp mig själv nångång imorgon? Det är ändå varje helg det handlar om, jag borde väl börja vänja mig nu?
Jag är mycket mycket bättre på det här med distansförhållande nu än för 10 år sen, delar av mig kan till och med tycka att det är skönt att få återgå till mitt vanliga liv på veckorna.
Fast sen krockar singeltori och förhållandetori på fredagarna. Sluta, jag vill ju bara vara glad.