Jag brukar inte vanligtvis lista. Men den här boklistan vill jag göra, för jag behöver själv se vad jag svarar.
Senast köpta inbundna bok:
'Lyckan är en sällsam fågel' av Anna Gevalda
Senast köpta pocketbok:
'Om jag kunde drömma' av Stephenie Meyer
Ultimata längden på en bok: 2-300 sidor.
Favoritbokhandel:
Pocketshop. Vilken som helst utav dem.
Favoritbibliotek:
Oj, det var längesen jag var på ett bibliotek. Men tror att jag ska göra Luma Bibliotek till mitt nya favo.
Favoritplats att läsa (utanför hemmet):
I en brasse-stol i solen. Men det är inte givet att jag alltid kan läsa där. Så egentligen är nog tunnelbanan mitt optimala läsställe. För där kan jag alltid dyka ner i boken utan problem. Men är det funkar, så är brasse-stolen i solen såååå underbart.
Fem författare du alltid köper i inbundet format:
Inga. Jag hatar egentligen inbundna böcker. De går inte att ha med sig utan att rygg, nacke och axlar tar stryk. Men mina balkong-, växt- och blomböcker gillar jag inbundna. För de ska inte ligga i väskan och läsas på t-banan.
Bästa lässnackset:
Vaddå? Läsa är läsa. Äta är äta. Men sommaren jag flydde till landet med de 2 första Millenium-böckerna och en stoooooooor godispåse. Det var mysigt. Men lässnacks är inte nödvändigt.
Bästa läsdrycken:
Jag drick när jag är törstig. Det har inget med läsning att göra.
Bästa bakgrundsljudet vid läsning:
Bästa och bästa. Jag läser bra på t-banan. Där har jag inget problem att koppla bort det runt omkrig, samtidigt som jag inte heller blir rastlös.
Bästa bakfylleläsningen:
När jag är bakfull så läses det ingenting. Så vida det inte står något skrivet i botten på toa.
Bästa kollektivtrafikläsningen:
Det mesta i pocketform. Anna Gevalda är ju min favoförfattarinna. Så hennes senaste bok klarade jag inte att vänta tills den kom på pocket. Men jag läser det mesta på t-banan.
Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.
Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.
De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.
Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.
Valspråk
Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte