Han vill tatuera sig. Igen.
Han har norpat åt sig en avbokad tid. I övermorgon.
Han vill att det är ett beslut jag på något sätt är involverad i.
Jaha.
Tatueringar. Jag har ju lite åsikter i ämnet.
Bingo Remers överkryssade ex-förhållande tycker jag är urexempelt på vad som inte är romantiskt. Tatueringar som är kopplat till ett kärleksförhållande tycker jag är idioti. Sorry, jag kan verkligen inte se romantiken att etsa fast i huden något statement till sin pojkvän/flickvän.
Delfiner på skuldran eller solnedgångar på rumpan tycker jag är fånigt. Eller, nja... det är inte fånigt om man har en orsak till att det just sitter en delfin på skuldran eller solnedgång på rumpan.
- Ja, det var ju efter jag överlevt cancer som jag kände att jag ville hedra livet. För mig är en delfin livet i bildform.
Ja, what ever. Men inte bara en söt delfin för den var turkos.
Jag kan tycka att Angelina Jolies koordinater på armen (armarna?), är urfula men för mig är det tatueringar värda att tatueras. Att etsa fast sina barns födelseplatser i huden är för mig en bra anledning till tatuering.
Jag kan tycka att många som kommer in på Miami Ink har historien bakom motiv och val att tatuera sig som går i linje med mina värderingar. Det är kopplat till något speciellt. Något så speciellt att man vill rista in det för evigt.
Jag FÖRSTÅR att inte alla delar mina värderingar. Jag accepterar det också.
Min pojkvän delar inte mina värderingar. Alls.
Han har båda sina armar täckta från axel till handled. En bild på vardera arm. Han har även en nere på ena vaden. Och nu vill han alltså göra en till. Och vill synka beslutet med mig.
Vad ska jag säga?
Jag vill inte ha en inkdutt mer på honom... om jag får bestämma. Men det är ju hans kropp. Vill han tatuera sig så borde det vara det han gör.
- När har du tatuerat klart dig, frågar jag.
- Hur menar du, undrar han.
- Är du klar när hela kroppen är täckt?
- Nä.
- Så NÄR är du klar? Nu gör du den här. Om vi får barn en dag så har du pratat om att du kanske skulle vilja tatuera något kopplat till den/dem. Är det fler tatueringar du vill göra?
- Eh... tjaaa. Nej men alltså..
- Jag undrar bara när är du klar? När har du ritat in allt på din kropp som du vill rita?
Så klart fattar jag väl att han inte kan svara på det. Han har ju ingen aning när han är klar.
Jag vet inte vad jag ska säga. Jag vet vad jag tycker. Jag tycker inte att en apa på benet är the shit. Även om bilden kan vara nog så cool. Jag skulle kunna tycka det var ok om apan var vår son *osv,osv*
Väldigt lite av min pojkvän sitter i hans hud. Så egentligen spelar det ingen roll. Om han ritar kroppen full. Men jag har lite svårt att förlika mig med tanken.
Hmm säg som du tycker? Precis som du har skrivit här. Att om du med kniven på strupen fick lov att säga vad du tycker så tycker du det räcker. Men vill han göra flera så är det också helt ok men då får han välja själv :-). Haha inte alltid så enkelt kanske...
2009-06-16 15:13:40
Anni
Instämmer med dina åsikter. Både vad gäller tatueringar i allmänhet och pojkvännens rätt att själv bestämma hur han vill dekorera sin kropp. Fast det är väl rätt gulligt att han vill ha ett ok från dej och inte bara går iväg och gör nåt utan att fråga.
2009-06-16 23:23:35
Info
Namn
Jazz
Född
-
Hemstad
Stockholm
E-post
-
Hemsida
Medlem sedan
2008-12-27
Antal texter
1 076
Övrigt
Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.
Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.
De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.
Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.
Valspråk
Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte