Idag är jag hemmajobbare, av nöd och tvång. Golven skulle bonas utanför mitt rum på jobbet och, tja, jag skulle helt enkelt inte komma in (det där huset brukar vara tomt vid den här tiden). Det där störde mig igår, för jag hade så mycket att göra där. Men nyss när jag satt på balkongen och åt min matlådelunch och drack ett glas bubbelvatten med frysta jordgubbar som isbitar, kändes det rätt bra. Det kändes okej halv sju i morse när klockan ringde också. Jag stängde av den, somnade om och drömde att jag var Donna Martin. Sen sms:ade Sheela och väckte mig kvart i åtta. Det var kanske tur.
Jag är ingen vidare effektiv hemmajobbare, jag ska inte pyssla med sånt på heltid. Eller ens halvtid. Nej. Det där var ju uppenbart redan på universitetstiden: jag har en tendens att göra allt annat istället. Nu har jag tack och lov rätt tacksamma uppgifter, men det är så lätt hänt ändå att jag börjar öva körstämmor istället.
Jag har mått lite kymigt i ett par dagar förresten. Lite illamående och huvudvärk och värk i ben och fötter och knän. Jag såg mig i spegeln förut och såg ett blekt lik med svarta ringar under ögonen. Något är det väl i kroppen, men förhoppningsvis bryter det inte ut.
Jag var nöjd med att ha en planerad midsommarafton hos McDs kompisar (såna jag verkligen gillar dessutom) men nu hör jag att det är en heldag planerad. Med lunch och midsommarstång och SEN grillkväll. Varken jag eller karln känner oss särskilt sugna på heldag, vi får se om vi lyckas slingra oss ur dagsaktiviteterna.
Back to work då. Eller så cyklar jag och köper kattsand. Mycket nödvändigt, det också.