De sista

dagarna har jag varit hemma kvart i åtta på kvällen. Inte speciell kul med så mycket övertid. Väldigt lite blir gjort hemma och barnen ser man knappt. Barnen ja, äldsta dottern är sjuk, igen. För vilken gång i ordningen vet jag inte denna våren. Ont i halsen, förkyld och feber. Stackare.

Men nu är det fredag eftermiddag och jag ser äntligen ett slut på denna arbetsvecka. I helgen är bara yngsta dottern som har dansuppvisning på lördag förmiddag. Resten av helgen är ett blankt blad. Antingen blir det liten runda till stan och handla kläder till tösen. Eller så kanske systerdottern med lillpojken kommer och hälsar på. Det hade förstås varit kul.

Kärleken lever och frodas trots att det var länge sedan vi hade någon egentid. Vi sms:ar och pratar i telefon, men det är liksom inte rikigt samma sak. Och det dröjer ända tills söndag innan vi kan ses själva. Pojken skall på spelläger hela helgen.

Det där samtalet häromkvällen gjorde dock en milsvid skillnad för mig. För en gångs skull känner jag att vi faktiskt är två i båten som kan ro. Dessutom ror vi åt samma håll :)

Och utan förvarning bjöd han ut mig på lunch idag. Så, lite egentid fick vi ;) Sa jag att han är fantastisk?