ja, här sitter jag på jobbet och har nätt och jämt näsan ovanför vattenytan. jag hinner knappt upp på en puckel förrän nästa tornar upp sig och sådär håller det på. nu måste jag plötsligt ordna med saker som egentligen inte alls är mina områden, för att förarbetet inte är gjort och de som skulle ha gjort förarbetet har gjort sig oanträffbara. som om jag inte hade tillräckligt redan, liksom. jag har lust att göra mig oanträffbar jag också, men jag är ju så PLIKTTROGEN.
nu ska jag skriva tjänstgöringsrapport för förra månaden. 50 timmars övertid, jag ser fram mot lönen. och ikväll ska jag gosa med mitt barnbarn. tjoho.