Vakna nångång vid sex, konstatera att både micke och kaksmulan sover i sängen, krypa intill micke och somna om.
Vakna igen när micke och kaksmulan kommer och säger hejdå.
Kliva upp och kolla till råttorna.
Konstatera att Pixel inte blivit bättre över natten, snarare tvärtom.
Ringa veterinären och få tid för avlivning på en gång.
Vid ankomst till veterinären konstatera att det inte finns nån råtta kvar att avliva. Hon har gett upp, med ett rejält bett om mattes tröja, den lilla busan.
Handla frukost.
Gå hem och frukostrera i trevligt syster-mfl-sällskap.
Ringa några garanti/reklamationsärende-samtal.
SEN, äntligen, gråta över det förbannade lilla råttkräket.
*pust*
Jag är rätt slut nu, och det är inte ens lunch än...
Men det var en förskräcklig omsättning på de där små liven! :( Fy fan vad jobbigt!
2009-03-27 19:44:34
Mira
♥
2009-03-28 23:12:34
Paula
Omsättning var rätta ordet. Men så ibland så tillbringar man morgonen frukosterande med liten bakbenssvag tant som bluppar med ögonen och tycker att livet leker så fort matte vänder blicken emot henne... Då är det värt det. Verkligen.