16325

Det är pengar tillbaks på skatten och nog att glädjas över för ett halvår, men jag glömde det efter två minuter.

Snart hoppar jag av det här tåget jag hoppade på i augusti, och om jag gör det blir resterande passagerare bara glada, för då kan dom bre ut sig lite lite mer. Någon kan lägga upp fötterna, några slipper fundera längre över sina breda axlar.

Det är helt jävla sjukt, det här jag hamnat i. Så mycket skitsnack, lögner och förtal har jag aldrig varit med om någonstans tidigare. Man tror att vuxna människor skulle kunna tänka längre än näsan räcker, men inte då. Man lyssnar gärna och noga på alla lögner som sprids ovanifrån, sedan trampar man mer än gärna på sina forna kamrater.

Om jag hoppar av tåget vet jag inte vad jag ska göra i stället. Huset betalar sig inte självt, mitt studiemedel har bara ökat, och jag är inte närmare vare sig ett fast jobb, bra utbildning, barn eller en tryggad framtid. Så jag klamrar mig fast, ännu ett litet tag, fastän det finns en hel drös människor som gärna skulle vilja se mig försvinna.