Idag har jag varit på uppstartmöte för vårt företags del av det stora nätverket för kvinnor i vår branch. Jag har hela tiden varit inställd på att jag skulle vara med, bland annat för att Mamsen var med och startade upp nätverket för sådär 20 år sen. Nu är jag dock inte så säker, visst vi jobbar i en mycket mansdominerad branch och vi kvinnor borde stötta varandra... (eller??) men ett nätverk med bara kvinnor känns liksom fel gemensam nämnare för mig. Kanske för att jag professionellt identifierar mig betydligt mer med min yrkesroll än som kvinna i branchen och jag vet inte om jag vill bli särbehandlad och stöttad bara för att jag är kvinna.
Endast när jag var i Belgien har jag stött på något som liknade könsdiskriminering. Jag upplevde att min manliga kollega fick betydligt mer uppmärksamhet och utrymme på de proffessionella sammankomsterna,(Jag fick däremot mycket utrymme på de sociala tillställningarna). Kanske berodde det på att han är man, kanske berodde det på att han är ett par tre år mer senior än jag.
Så kanske är det bara det att jag inte har sett den fula verkligheten. Att nätverkets internationella del nog behövs mer kan jag väl tänka mig, och kanske, ska man vara med för att skänka legitimitet åt de personer som upplever att de inte får de chanser de tycker att de förtjänar.
Det är bara det att det är så mycket lättare att snacka med män... och vanligtvis mindre tjafs.