i hans famn. Och själen hittar hem.
Så enkelt och så fint.
Man vill vara nära, andligen, själsligen och kroppsligen. Dygnets timmar räcker inte till längre och det blir sömnen som förhandlas bort. Jag, som aldrig ruckat på mitt sömnbehov. Visserligen har jag sovit dåligt, men min intention har varit att sova ordentligt. Det är det inte längre.
En stund tillsammans är värd så mycket mer.
Trots detta finns inget dåligt humör eller otålighet. Man bara är och sakta känner jag hur jag blir hel igen.