nya vingar

ja, vad säger man? det är mest all work and no play för hela slanten. så fort jag tror mig komma om inte över så åtminstone UPP på puckeln så tornar nya pucklar upp sig. men samtidigt är det ju roligt. utmanande. jag har det hellre så här än går och släpar benen efter mig och känner "åh nej, är klockan bara kvart över tio".

häromdagen lyssnade jag på en låt med björn rosenström. jag tycker egentligen bara sådär om björn rosenström, det är lite väl pubertalt-kuk-och-fitta-och-supa-och-knulla för min smak egentligen.
men jag kom att tänka på hur det var ungefär vid den här tiden på året för tre år sen. ett par veckor tidigare hade hela helvetet med H:s lögner och otrohet och dubbelspel uppdagats och världen gick sönder. men sedan upptäckte jag att världen var ett fan så mycket bättre ställe för mig när inte H var närvarande, när han inte ständigt underminerade mig, när jag slapp alla anklagelser och allt tjafs om bagateller, alla gånger när han bara stack och var borta i dagar utan att höra av sig, all kritik mot min person, allt psykopatmanipulerande där han först lockade mig att mjukna, sedan körde han in kniven i ryggen när jag minst anade det och sedan, när såren var öppna och blödande, erbjöd han ett litet smutsigt plåster som tröst.

och när allt det där försvann återvände ljuset, lusten, orken, styrkan, glädjen. inte på en gång, men lite då och då. det kom såna där små korn av välbefinnande då och då. som den där gången när jag tog tåget till malmö och gick på myrorna och köpte nya kläder och jag gick där i den försiktiga vårsolen och lyssnade på björn rosenström i mp3-spelaren och jag hade inte gråtit på länge och jag kände att det här nya livet, det blir nog inte så dumt ändå.

och allt det här kom jag att tänka på igår, när jag hörde en låt med björn rosenström. som jag egentligen inte gillar särskilt mycket, men som jag nog måste säga att jag gillar ändå. för det här var ingen dålig tanke alls.