Att ge någon en personlighet....

Moot 2009-02-23 10:46 (3 kommentarer)
De sista 2 1/2 åren som jag bodde på IOM så var jag kär i min bästa vän A. Eller så här i efterhand så kanske jag bara trodde att jag var kär i honom... jag vet inte. Men så var det. Vi gjorde allt tillsammans och var bara vänner. Han kunde dock göra mig galen... lat, alltid sen, slarvig, etc etc...

Nu har jag träffat en ny vän... han är lika snygg som A, han snusar som A och han sitter gärna hemma och skapar musik som A (dock på synthen och inte på gitarren som A). Nu har jag gett denna nya vän (J) A's personlighet... varför då? De behöver ju inte vara lika på något sätt mer än: snus, musik och förmågan att inte komma upp på morgonen. Rent känslomässigt är de ju inte samma person? Men usch vad det känns konstigt. Hur skall jag komma ifrån det här? Jag har redan fått bevis på att J är mycket mer mjuk och känslosam men det går liksom inte.

Äsch svammel.

Sitter och kikar ut och det ser ut som ett julkort. Kanske skulle jag klä på mig och promma medans nästa maskin tvätt snurrar..... bara en veckas ledighet kvar!

Mysan

Huuu, vad jag känner igen mig. Gör gör också så där. Har tyvärr hänt flera gånger att jag tom blir förvånad när den som har fått ärva, agerar annorlunda än vad jag hade tänkt mig. Klart att jag fattar men det kommer sig liksom naturligt...Dumt.

:-)

2009-02-23 21:42:58

Moot

Phu.. skönt man inte är själv. Det är ju helknäppt. Men jag kanske blir positivt överraskad :-)

2009-02-23 21:44:37

Mysan

ha ha :-)

2009-02-23 21:45:39


Info
Namn
Moot
Född
-
Hemstad
Norrort
E-post
-
Hemsida
Medlem sedan
2008-07-06
Antal texter
851
Övrigt
Valspråk

I have tasted the flavours of life and it sure aint vanilla!