Död och kärlek

En råtta mindre. Monster bestämde sig för att bli gammal och dö innan hon ens fyllt två. Dumma lilla tant. Dessutom dog en av Paulas råttor när jag var där i helgen, och Pixel ser plötsligt gammal och trött ut. Det är alldeles för mycket död bland de där eländiga, älskade svansdjuren. =(

Annars har helgen kantats av kärlek, vänskap och en sån där avslappnad självklarhet som man bara har med människor man verkligen trivs med. Att trots att L och jag inte träffats sen i somras, och det var längre än så sen jag var hemma hos henne, bara gå rakt ut i köket och göra mig en kopp te medan hon var upptagen med boendestödet är en sån grej. Att drälla på stan och prata om allt och inget och därigenom glömma var vi egentligen var på väg. Att åka bil och knappt märka hur tiden går för att man trivs med sällskapet. Att sitta i en soffa långt hemifrån och bli råttad - söta lilla Selma föredrog mitt rumpkli framför mattes, haha!

Men skönast ändå var att komma hem. Till mitt självklara lugn. Jag hör hemma här. Tillsammans med Micke. Bland råttor och slokande blommor. Med nån som vill se på Kommisarie Rex med mig. =)
Det är kärlek, det!