Ja, men ni vet.
Jag har varit hängig hela veckan, till att börja med av hormonella skäl tror jag, men nu senare dagarna något annat. I åtminstone två dagar har jag haft ont ont ont i kroppen och huvudet och är trött som en liten zombie. Och har ont i kroppen, sa jag det? Och hela världen är ju sjuka, så det vore ju inte så oväntat om jag blev det, menar jag.
Och idag kände jag mig riktigt eländig större delen av tiden, så vid fyra dissade jag ett möte och gick hem istället. Och bestämde att jag inte kommer in imorgon. Tyvärr fick jag ju varken tag i personalmänskan eller assistenttanten, så jag måste ändå upp där vid åtta och försöka styra upp saker och ting.
Men så nu då: så länge jag ligger i horisontalläge går det ju rätt bra. Och jag har ju inga andra symptom! Ingen feber, och iofs kliar det lite i öronen och täppt i näsan är jag emellanåt men det är jag å andra sidan nästan jämt. Fryser gör jag, men det är ju kallt här.
Jag är ju inte SJUK. Jag har bara ont överallt.
Men nä, jag ska klappa på min ömma kropp och mata den med glass, och be Luther fara åt pipsvängen, men inte är det lätt inte.