Gråt och tandagnisslan

Det är synd om mej. Förfärligt synd om mej faktiskt. Tandjäveln morrar och idag var jag hos tandläkaren och fick veta att jag har en infektion under rotfyllningen.

Så här är alternativen:
1. Göra en operation hos en tandkirurg där dom skär upp tandköttet och försöker få bort infektionen underifrån. Låter ju mysigt. Det lär fungera om tanden inte är sprucken, vilket jag inte vet ännu om den är eller ej.

2. Dra ut tandskrället och antingen leva med en stor glugg eller skaffa ett implantat för 20 000 kr. Man kan skaffa en brygga oxå, men det skulle innebära att slipa ner två friska tänder bredvid och det bara vägrar jag.

Så nu väntar jag på tid hos tandkirurgen och under tiden får jag äta mer penicillin om det gör ont och gå och gruva mej för operationen. Och jag som hatar tandläkare och är livrädd för sånt där.

Det är klart att jag överlever. Det är i-landsproblem. Jag lever i en tid när man KAN åtgärda tänder och jag är priviligierad nog att ha tillräckligt med pengar för att kunna betala för bästa möjliga vård. Det kommer förstås att lösa sej på nåt vis och det inser jag ju.

Fast just nu är jag bara väldigt liten, rädd och ynklig och synd-om och gnäll och gny. :-(