och svisch bara, så försvann den här helgen också och nu sitter jag på jobbet och är ganska trött och har en massa möten inbokade idag och tvättstuga ikväll. men det får väl gå det med.
festen i lördags var trevlig, men fan vad det tar på krafterna och fan vad ångesten lurar runt hörnet och liksom underminerar världsbilden. en liten svacka infann sig som ett brev på posten efteråt, när vi hade kommit hem och jag och mr silence satt och pratade om gamla tider. och plötsligt var allting bara svart och apjobbigt och den där trasiga fjortonåringen var synnerligen närvarande. mr silence frågade hur eller om jag skulle ha dömt en person i samma situation om jag hade träffat henne idag, och jag intog genast och självklart en mycket beskyddande attityd mot just den fiktiva personen i den fiktiva situationen. men mig själv och min verklighet dömer jag stenhårt. jag borde krama den där fjortonåringen istället, men hon låter ingen komma speciellt nära.
men vi pratade i nuet; vi pratar och han lirkar sig allt närmare och jag spjärnar emot ibland och ger efter ibland. och plötsligt är det ljusare, känslan av att vilja skära sönder gamla minnen med ett slött och rostigt rakblad sjunker långsamt undan och vi pratar om andra saker, vi pratar om fina saker, vi pratar om oss.
och så är vi söndagsslöa och ligger mest på sängen och läser och hånglar hela dagen. och sedan måste han åka hem för det är söndag kväll och sedan pratar vi i telefon med varandra fastän vi bara varit åtskilda några timmar, och vi säger "nej, men nu MÅSTE vi lägga på" flera gånger men så bara fortsätter vi att prata i alla fall. om tomatodling och cykelfärder och äppelträd och om oss. fina saker alltihop.