En sporre

Nu har jag äntligen fått tummen ur och beställt en stegräknare. Jag promenerar ju dagligen med Lillebror. Därför ska det bli roligt att få ett kvitto på hur långt vi verkligen går. Och i sin tur hoppas jag givetvis att det sporrar mig till att gå ännu mer.

Promenaderna i naturen här omkring är en förmån. Jag vet ju hur bra jag mår efter en långpromenad i naturen. Det finns skog och stigar bara ett stenkast från ytterdörren. När man går finns det kor och hästar att kika på i hagarna. En och annan ekorre pilar förbi ibland. Häromdagen såg jag stora, alldeles färska spår efter vilt, tror faktiskt det var älg. Glad att vi inte träffades dock :)

Igår fick jag dessutom ett samtal som gjorde mig både förvånad och glad. Jag tror det kan vara en riktig kick åt rätt håll. Det känns positivt.

Nu ska jag fixa lite gröt och smörgås innan promenaden tror jag, och väcka min sjusovare till dotter. Svejs.