Oro och självömkan

Var på intervju igår... svårt att säga hur det gick. Vi hade så mycket gemensamt att jag kände att vi (JAG) tappade fokus på varför jag var där och inte pratade tillräckligt om mina kvalificationer. Jag var tilltänkt för ett jobb inom en mycket hög position (smickrade) men skall jag vara ärlig tror jag inte det är lämpligt för mig. Det fanns dock förmodligen ytterligare vakanser som skulle fyllas... ahhhh usch jag mår illa och kan inte njuta av julförberedelser. Skickade ett mail idag och tackade för trevligt möte och försökte igen propsa på mina kunskaper. Ville inte direkt skriva "att vi gick ifrån ämnet" i mötet igår för jag vill ju inte kritisera personen som intervjuade mig. Kanske var det ett test? Kan jag hålla mig till ämnet (tydligen inte...) eller ville personen bara se hur pass socialt kompetent jag var? Eller var personen bara trevlig? Jag vet inte - tankarna snurrar.

Jag har så sett fram emot den här helgen när jag skall få pynta och fixa men nu har hela situationen tagit udden av min iver
:( ....dessutom kom jag på vad som alltid händer. Jag står där bland allt mitt julpynt och sen blir jag bara ledsen att jag inte har någon att dela det hela med. FAN vad sur jag blir. Jag vill ha trygghet och kärlek. Det förtjänar alla. Just nu har jag ingendera. Nej nu ljög jag. Visst har jag kärlek från min familj för att inte tala om alla mina underbara vänner. Men inte på det sättet.... ni vet...

Nåja ville bara få sätta oron och självömkan på pränt. Det brukar kännas lite bättre när man får skriva av sig.

Ett glas rött eller två till Moot!