Barndomsminne

Helgen som gick var jag hemma hos mor och far. Det snöade natten mellan fredag och lördag. Jag vaknade vid femtiden av att plogbilen kom. Jag smög upp och ställde mig vid köksfönstret och kikade ut....bakom grannens hus såg jag ett orange blinkande ljus och hörde ljudet av skrapan. Snacka barndomsminne... när man satt på vardagsmornar och åt skogaholmslimpa med marmelad och drack oboy (vaddå GI???) och skulle iväg till skolan. Det var trygghet. Jag tänkte på Doriz när jag stod där. Hon vet nog vad jag menar.

Sen stod jag kvar en stund till och vände blicken upp mot skogskanten.. precis bakom stenen och grannens växthus. Jag brukade stå och stirra länge länge och tänka att om jag var riktigt tyst så skulle jag få se en tomte. Då skulle min lycka vara gjord. Alltså inte en sån där jultomte med paket utan en liten liten tomte - mer som en vätte. En som bara kikade fram lite snabbt.. eller bara några små smår i snön. Jag vill fortfarande se en!!!!!

Let it snow, let it snow, let it snow!