jaha och så var det måndag igen. i natt sov jag hos mr silence. i natt var det frost och jag HATAR verkligen att köra när det är halt. eller när man tror att det är det. jag hatar att köra när det är mörkt också. jag är verkligen mycket glad att jag bor på gångavstånd från mitt jobb. även om jag antar att man vänjer sig.
men helgen var fin. trots att jag fortfarande är trött och yrsel-påverkad. det gungar till ibland, bara några sekunder, men det är sjukt jobbigt i längden. det funkar bra så länge jag har blicken fokuserad, men det har man ju inte precis hela tiden. men det känns som att det går åt rätt håll, det blir mindre och mindre gungande. eller om det är som jag vänjer mig och inte blir sådär panikslagen varje gång längre. i alla fall, helgen var fin. långpromenader i ösregn, inbjudan till en fest, film och äppelpaj med vaniljsås i soffan.
i går kväll låg vi och pratade. om oss och om framtiden. nu har vi känt varandra i nio månader eller så. fast vi tar det fortfarande väldigt lugnt, vi känner varandra på pulsen. nio månader är ju ingenting, men det känns väldigt bra; förälskelsen är som en liten varm låga som lyser allt starkare för varje dag istället för att bli svagare. och även om det inte handlar om att göra några FÖRÄNDRINGAR känns det ändå fint att vi vill samma saker, att vi drar åt samma håll.